Emilé Durkheim: Tankar kring pedagogik

Durkheim ansåg att pedagogik är en praktisk teori, en spegling av olika uppfostringsformer. Pedagogik är enligt Durkheim ingen vetenskap, utan pedagogiken är fylld av värderingar och ideal, eftersom pedagogiken ska utveckla individer efter samhällets behov.

Sättet vi uppfostrar barn speglar samhällets önskningar, inte våra egna. Utbildning blir på det viset samhällets verktyg för reproduktion, en ”agent” mellan föräldrar och samhället (= en socialisationsprocess). Socialisationsprocessen bygger på regularitet, disciplin och autonomi (kaos), och denna process ger en samhällelig samhörighet. Durkheim förespråkande att uppfostran ska skapa fysiska, mentala, och moraliska egenskaper i relation till samhällets miljö och tidsenliga politik. Pedagogiska ideal hör således starkt ihop med den aktuella situationen i samhället. Skapandet av samhällsmedborgaren blir knutet till en bestämd miljö.

Vilken miljö ska vi knyta samhällsmedborgaren till idag? Kan vi ens formulera vilken miljö vi lever i nu? Ska barnen på Gärdsmosseskolan knytas till sin lokala miljö i Bergsjön eller behöver de knytas till ett ännu större sammanhang? Vilket är då det stora sammanhanget? Göteborg? Sverige? Världen? Förlorar inte Durkheims tanke hela sitt koncept då?

Under Durkheims levnadsår präglades samhället av arbetsdelning, differentiering och specialisering, vilket man kan dra slutsatsen från hans egna teorier borde påverka hans forskning och resultat.
Tre begrepp som i allra högsta grad även präglar det samhälle vi har idag. Vi ska delas in i arbetsgrupper. Detta med hjälp av en differentiering som sker allt lägre i ålder. Elever ska redan på mellanstadiet välja vilken specialisering de ska ha i sina framtida liv.

Idag har vi en mer personlighetsfokuserad pedagogik med fokus på utvecklingen av den inre identiteten. Lärarna har idag inte samma auktoritet utan fungerar mer som redskap för individuellt lärande.
Durkheim beskrev det så att den konkreta pedagogiska verksamheten vilar på den auktoritet samhället utrustar läraren med. Idag så försvinner mer och mer av den auktoriteten. Läraren ska vara en förmedlare av kunskap och barnen ska själva hitta former för att ackommodera den till sitt eget lärande. Läraren ska vara ”en i gänget” och inte längre en moralisk auktoritet som med trovärdighet kan omsätta Regularitet, Disciplin och Autonomi i uppfostran – så som Durkheim beskrev att lärarens roll skulle vara.


Anomi: Samhälleligt tillstånd av regellöshet eller normlöshet. Enligt Émile Durkheim uppstår anomi till följd av skarpa sociala förändringar, t.ex. ekonomisk depression men också ekonomisk tillväxt. Traditionella normer försvagas och ersätts inte av nya, vilket gör att individerna står i otillfredsställande relationer till varandra och till invanda beteenden. (Enl. Nationalencyklopedin)

Problem inom pedagogiken idag: Segregationen är stor i svenska skolor. Barn med invandrarbakgrund samlas på vissa skolor och de svenska barnen samlas på andra. Det är en process som har gått relativt fort.

Enligt Durkheim så ska utbildning verka för moralisk socialisering där samhällets moraliska principer, värderingar och normer måste motsvara den objektiva sociala situationen.

Den objektiva sociala situationen i Sverige idag är inte lika tydlig som den var för 100 år sedan. Med en stor invandring med folk från andra kulturer så är inte de moraliska grunderna lika homogena. Kan utbildningen då sätta en stämpel på vad som är moralisk socialisering? Vilka moraliska grunder har vi idag?
Durkheim pratar om anomi. När det kommer många barn med andra traditionella rötter till den svenska skolan så sker det skarpa sociala förändringar. Deras traditionella normer försvagas och i och med segregationen är det inte säkert att de ersätts med nya. Istället hamnar eleverna i grupper där alla barn har ungefär samma livsberättelse, men alla kan komma från helt olika delar av världen.
Det blir anomi.

Skolan skulle vara en länk mellan familjen och samhället. Idag är det många föräldrar som inte kan svenska lika bra som sina barn och därmed kanske det blir en förskjutning i det. Barnen blir de som ska förmedla till sina familjer vad skolan vill säga dem, och utan en större helhetsbild av den svenska skolans sammansättning och stora mål är det inte säkert att dessa förmedlas vidare. I vissa fall kanske föräldrarna bara är glada att barnen får gå till skolan och bryr sig inte om att själva vara en del av det som händer där.

Det kan också slå ut åt andra hållet. Föräldrarna kanske inte accepterar den undervisning som bedrivs enligt den svenska skolans normer och hindrar därmed barnen att delta i undervisningen. I skollagen finns (alt. har funnits eller finns i vissa kommuner)en paragraf som kan befria barnen från undervisning som inte stämmer överens med de egna värderingarna.
Denna paragraf står helt emot Durkheims tankar om vad utbildning bör vara.

– Skolan är mer segregerad än vad bostadsområdena är i dag. Många motiverade elever i exempelvis Angered väljer i dag andra skolor i andra delar av stan. De som blir kvar hade behövt de kamrateffekter som kommer med sådana elever. (Robert Hammarstrand, Utbildningsnämndens ordförande, GP 8 nov 2012)

- En sådan sak är de stora sociala och ekonomiska skillnaderna, som gör att segregationen ökar. En annan är det allt större trycket på bostadsmarknaden som leder till större klyftor mellan fattiga och rika.(Rapport om boendesegregation i Göteborg, Roger Andersson 2009)

För svenskfödda elever med utlandsfödda föräldrar var dessa siffror 19 respektive 36 procent, medan de var än högre för utlandsfödda elever. (Göteborgssamhällets utveckling, 2010)

Barn och unga från storstädernas förortsskolor framstår allt mer som det nuvarande skolsystemets förlorare. Antalet skolor där mellan 50 och 60 % av eleverna som lämnar nionde klass utan behörighet till gymnasieskolan ökar! (GU, Segregationen, skolan och ungas informella lärande 7, 5 hp)

Kandidatprogrammet i Pedagogik, 180 hp

HEJ IGEN!

Nu har det hänt grejer med mitt pedagogikintresse. Det som började formas för ungefär ett år sedan har nu slagit ut i full blom!

Jag går nu på Pedagogikprogrammet på Göteborgs Universitet. Det är på 180 högskolepoäng och det enda vi sysslar med är att grotta ner oss i allsköns pedagogiska problem. Det är faktiskt helt fantastiskt.

Kursen Undervisning, fostrande och lärande tog slut för några veckor sedan. Den var på 15 hp och väldigt intressant. Vi fördjupade oss bland annat i läroprocesser och hur elever formas utifrån klass, etnicitet, kön och alla de bitarna. Nu har kursen Utbildning, ideologi och skolning tagit fart och det är ganska mycket precis detsamma som vi håller på med. Just nu läser jag om Emilé Durkheims syn på pedagogik som en systematisk spegling av olika former av uppfostran.

Jag har väl nu tänkt att använda bloggen som ett sätt att få syn på mitt egna lärande och få en tidslinje över vad vi håller på med på programmet. Men, om du skulle råka snubbla över den så är du mer än välkommen att följa med!